Vladde

Vladde

Kunskapsproduktion och reproduktion

SociologiPosted by Vladde 2008-02-20 14:10

Sverige har under flera decennier haft ett uttalat mål om att öka och bredda mångfalden till de svenska universiteten. Idag kunde man läsa om att det forfarande finns en snedrekrytering. Hittills har det varit så, även i de flesta andra länder i världen, att de människor som läser vidare på universitetet mestadels kommer från den välbärgade delen av samhället. De har alltså en specifik klassbakgrund, för att tala i sociologiska termer.

Klassbakgrunden är detsamma som bl.a. en människas upplevda socioekonomiska livserfarenheter. Att tillhöra en viss klass eller grupp av människor ger en flera olika referensramar och erfarenheter som i mån och mycket kommer att likna det som andra människor- i samma klassposition- kommer att ha. Man delar så att säga många livserfarenheter. Dessa erfarenheter är inte för alltid bestämda och statiska men de spelar en avgörande roll för hur vi människor kommer att tolka vår omvärld. Den här klassbakgrunden är vad en modern sociolog som Bourdieu förmodligen skulle benämna som en människas habitus. En människas habitus präglar en för resten av livet.

Snedrekryteringen till universiteten är problematiska om man har detta i åtanke. Samhälls- och politiskt finns det ett direkt samband mellan kunskap, verklighetsproduktion och makt. Snedrekryteringen till universiteten har tidigare i historien resulterat i att t.ex. den manliga ”verklighetsproduktionen” varit dominerande. Det har resulterat i att forskning främst har handlat om det som män som grupp varit intresserade av att forska. Sålunda har männen kunnat forska om saker som berört de som grupp och som på samma gång kunnat legitimera dominansförhållanden.

Detta är dock inte något som enbart resulterat i att kvinnor missgynnats då ”verkligheten” formats utifrån en manlig norm. Snedrekryteringen till universiteten har också resulterat i att människor från en viss klass oftast är de som fortsätter att bedriva universitetsstudier (i form av forskning) och därmed också skapar ”verkligheten” utifrån sina livserfarenheter och referensramar, som skiljer sig markant från resten av befolkningen.

Inom de samhällsvetenskapliga ämnena är det därför ett stort problem med den sneda rekryteringen till universiteten. Universiteten forskar, skapar kunskap och verklighet, skapar plattformer varifrån politiska och andra sociala beslut tas. Universiteten har legitimitet och auktoritet. Forskare kan många gånger skapa en ”verklighet” utifrån en bestämd klassposition och ändå kalla sin forskning för ”objektiv kunskap” (för vidare läsning om ”objektivitet” inom forskning se Alejandros mycket intressanta inlägg i praxis).

Det är därför av största vikt att försöka komma åt den sociala snedrekryteringen som fortfarande sker i Sverige. Så länge snedrekryteringen fortsätter ända upp till forskarnivå kommer det förbli så att vi får en grupp människors verklighetsbild för oss presenterade som ”objektiv verklighet”. Denna "objektiva verklighet" hjälper dessutom inte sällan till att befästa redan existernade dominansförhållanden, inte minst i den "verklighet" som skapas inom de ekonomiska teorierna.

  • Comments(5)//vladde.pensando.se/#post107

Sarkozy och kravallerna

SociologiPosted by Vladde 2007-11-29 15:55

Sarkozy lovar hårda tag mot de som skött mot poliserna. Samtidigt fortsätter hans nyliberala politik att väcka motstånd.

I Början av 90-talet skedde en rad reformer i Frankrike som banade väg för en mer renodlad nyliberal politik. Under den tid som gått sedan dess har det franska samhället tvingats se hur dess förorter förvandlats till mer våldsamma platser.

Nu är kravallerna igång igen, den här gången (enligt nyhetsmedia) på grund av att två invandrarungdomar dog i en krock med en polisbil. 2005 ägnade nyhetsmedia också stor uppmärksamhet åt protesterna runtom i Frankrike. Kvällstidningarna blev glada över de många våldsamma bilderna och de sköna rubriker detta gav upphov till men även dagstidningarna fick mycket att skriva om.

De flesta som skrev om det då och som skriver om det nu skulle behöva läsa den franske sociologen, Pierre Bourdieu. Han ägnade flera års studier åt att förklara de problem det franska samhället stod inför.

Till skillnad från de enkla och grova förklaringar som nyhetsmedia ofta ger den här typen av nyheter går Bourdieu in i djupet på de ekonomiska och politiska konflikterna som drabbade- och fortfarande- drabbar Frankrike.

Kravaller som oftast i nyhetsmedia förklaras utifrån etnicitet (då man skriver om att det är invandrare) eller individuella faktorer, säger inte så mycket om hur man ska förstå de franska kravallerna.

Nyliberaliseringen av landet har lett till många av de konflikter som idag gör sig gällande i Frankrike. Alltifrån strejker till kravaller. Under hela 90-talet genomfördes en rad reformer som banade väg för genomförandet av nyliberaliseringen. Den offentliga sektorn krympte. Kostanderna sänktes. Människor såg flera av sina sociala rättigheter kraftigt försämras eller rent ut av försvinna.

I sin analys av det franska samhället använder sig Bourdieu av en metafor som jag finner väldigt intressant för att förstå de sociala konflikterna i Frankrike. Bourdieu säger att det råder en konflikt inom statsapparaten mellan statens "vänstra hand" och statens "högra hand". Statens "vänstra hand" har som uppgift att skydda och stå för de sociala rättigheterna som existerar. Människorna som arbetar där består av "socialarbetare"; socialassistenter, speciallärare, grundskole- och gymnasielärare etc. De områden dessa människor arbetar under tillhör de så kallade penningslukande departementen. Alltså områden som kräver höga kostnader. De som motsätter sig detta är statens "högra hand". Det är tjänstemännen inom finansdepartementet, de privat- och statsägda bankerna och statsrådskontoren.

Under hela 90-talet och även idag har statens "högra hand" vunnit alltmer terräng på bekostand av nedmonteringen av den offentliga sektorn. Kortsiktig och trångsynt ekonomism utan den minsta hänsyn till de kortsiktiga och långsiktiga verkliga resultaten. Resultaten har inte låtit vänta på sig; Materiell nöd, brottslighet och kriminalitet.

Protesterna och kravallerna i Frankrike ska därför ses i ljuset av detta. Statens tillbakadragande från en mängd olika sektorer har gjort att den sociala och ekonomiska ojämlikheten har växt. Utanförskapen likaså. Kravallerna och protesterna är resultatet av den förda nyliberala politiken.

  • Comments(3)//vladde.pensando.se/#post88

Ronna, Rinkeby och Rosengård- same shit?

SociologiPosted by Vladde 2007-11-01 13:37

Invandrarområden. Ställen vi älskar att peka på. Brott, kriminalitet, droger, utanförskap, segregation, alkholism, arbetslöshet, mord, inbrott, ja..listan kan göras hur lång som helst.

Visst har ni hört talas om invandrar förorten? Visst känner ni igen den beskrivningen? Ronna, Rinkeby och Rosengård. Tre geografiskt åtskillda ställen, den ena i Södertälje, den andra i Stockholm och den tredje i Malmö. Ändå verkar det som att samma saker händer i de olika områdena. Berättelserna om förorten i dagspressen har en exotisk men också en dramatisk karaktär.

Antingen handlar det om hur spännande det är att "besöka" och vara i dessa områden, hur skönt det är att se torget, fruktförsäljarna, att höra musiken som kommer ut ur balkongerna, de gamla tanterna som sitter och samtalar vid en bänk eller så handlar det om olika former av kriminalitet, alltifrån bilinbrott, våldtäkter, hedersmord till gängen som härjar i bostadsområden. 25-30 ungdomar med keps som hänger vid livsen i förortens köpcentrum skrikandes "svennehora" till en oskyldig förbipassernade svensk flicka, är en klassiker.

Om man gör en sökning på mediedatabasen Presstext efter någon av dessa bostadsområden kommer ni förstå vad jag menar. Mängder av artiklar i olika dagstidningar. Om man snabbt bara tittar på rubrikerna som nyheterna har, slåss man av att det rör sig hela tiden om negativa saker som de jag nämnde inledningsviss, undantagen finns, men då är det i den anda som jag också beskrev ovan. Att lyfta fram det exotiska, nästan som om man gör en sklidring av en fin sommar semester i ett annat land någonstans.

Behövs förorten för att framhäva "svenskheten"?

I en liten analys jag gjorde kring rapporteringen om Ronna upploppet 2005 var det tydligt att det förhöll sig så. För att göra en lång historia kort, handlade, det som rubricerades av polisen som "våldsamt upplopp", om ett bråk mellan 20-30 invandrarkillar (hur DN nu visste att dessa ungdomar invandrat till Sverige?) och en ung svensk flicka. Bråket startade med att invandrarungdomarna skrek "hora" till henne, varpå flickan ignorerade de, men fick en sten kastad på sig i nacken. Flickan ringde sin pappa som kom för att resonera med killarna. Killarna visade ingen respekt och pappan ringde polisen. Polisen kom till platsen men situationen urartade och ungdomarna började slänga stenar på dem, polisen kallade på förstärkning. Efter det tumultet besköts polishuset i Södertälje av några ungdomar.

Hur kan denna korta berättelse säga något om svenskhet?

Om vi tänker oss att vi i Sverige försöker åtminstone ge sken av att det patriarkala systemet gradvis håller på att förändra sig till det bättre, är det ett bra sätt att framhäva invandrarnas kvinnosyn kontra just den ideala svenska kvinnosynen. Att invandrare kallar en svensk flicka för "hora" är då förkastligt, men behövlig för att framhäva att vi svenskar inte längre gör så. Det förstärker också den bilden som finns om att invandrarmannen ser på den svenska flickan som en hora. När pappan, också svensk, kom till platsen ville han resonera med ungdomarna. Observera ordet resonera, ett rationellt och klokt sätt att lösa problem, till och med mer "civiliserad". Han är svensk. Invandrarkillarna, de andra, däremot ville inte resonera, de bara skrek och slog omkring sig. De står för det oförnuftiga, irrationella beteendet. När så pappan och flickan kände sig hotad, ringde de polisen. Polisen finns för att skydda utsatta människor, sägs det. Polisen har våldsmonopol och de står över andra människor. När så polisen kom till undsättning av svenskarna hamnade de i en situation där de fick kalla på förstärkning! De blev också utsatta för det irrationella beteendet. Ungdomarna inte bara struntade i att respektera polisen, utan till och med besköt polishuset. En klar attack mot demokratin (som "house niggern", Mauricio Rojas benämnde situationen,då det skedde, i en debattartikel på DN)

Dessa berättelser behövs i viss mån för att identifiera svenskhet. Att ställa dessa berättelser i motsats till varandra, förstärker tron på att svenskar har en hygglyg kvinnosyn, resonerar, respekterar polisen och andra institutioner och försvarar demokratin. Invandrarna däremot har en taskig kvinnosyn, resonerar inte, har ingen respekt för polisen eller andra institutioner och till och med angriper polisen genom att skjuta på dem, och icke att förglömma, de umgås i flockar av 20-30 stycken och hänger på livsen (för att de inte har något att göra, för att de är lata eller helt enkelt för att de är arbetslösa)

  • Comments(7)//vladde.pensando.se/#post81

Våld mot kvinnor

SociologiPosted by Vladde 2007-05-14 01:53

Läste en artikel om Guatemala häromdagen. Förra året registrerades det 572 mord på kvinnor. Detta gör att landet ligger på en skamlig andra plats bland världens länder.

Under de tre första månaderna i år hade 156 kvinnor blivit mördade. Dessa är fall som fastställts, men mörkertalet brukar vara stor.

Våldet mot kvinnor är därför ett allvarligt socialt problem överallt på den här planeten. Ett socialt problem förstås bäst med hjälp av bland annat sociologin.

I Sverige debatteras ständigt våldet mot kvinnorna. Är det strukturell våld, socialiseras vi män till det, eller vad är det för faktorer som ligger bakom att en man kan förvandlas till en kvinnomisshandlare och i än värre fall, till kvinnomördare?

Är det dåligt självförtroende kombinerad med en oförmåga att acceptera att han blir avvisad? Är det en känsla av att känna att man "äger" sin kvinna och därför måste agera när man tappar kontrollen över henne?

Det fysiska våldet vare sig den är riktad mot andra män, kvinnor eller barn, utförs för det mesta av män. Detta är ett faktum. Hur kan man förklara detta sociologiskt?

Är det klass och etnicitet som i viss mån styr det här beteendet? Det verkar inte vara troligt eftersom våld mot kvinnor begås i princip alla länder med liknande mönster och det går inte att urskilja att en viss klass skulle vara värre än en annan.

Många är de som debatterar orsakerna till att det förhåller sig så. Är det biologiska faktorer, sociala faktorer eller psykiska faktorer hos individen som utför dem?

I ett land som Guatemala är kvinnorna och främst arbetarklasskvinnorna än mer utsatta. Familjerna till offren har sällan de ekonomiska medlen som behövs för att sätta igång en juridisk process. Polisen tar inte på lika fullt allvar ett mord mot en kvinna som tillhör ursprungsbefolkningen och arbetarklassen än om mordet begås på en mer välbärgad kvinna. Är hon vit kan vi vara säkra på att det åtminstone får plats i nyhetsmedierna.

Att rättssytemet fungerar så dåligt i vissa länder och att vissa lagar gynnar män som beter sig på det här sättet kan säkerligen förklara varför våldet mot kvinnor är större i vissa länder än andra. Många frågor men få svar. Jag har inte heller den blekaste aning till varför vissa män förvandlas till kvinnomisshandlare och mördare. Vågar inte ens gissa, det enda man säkert kan gissa är att alla förmodligen är potentiella sådana. Observera att jag inte anklagar någon, jag använde ordet potentiella. Det kanske ligger latent, under ytan, det är därför viktigt, anser jag, att forska än mer i det här området, så att man kan motarbeta detta på ett mer effektivare sätt, ett mord på en kvinna är ett mord för mycket.

En annan intressant diskussion i sammanhanget kan vara att definiera våld. Vad är det vi menar när vi säger våld mot kvinnor. Jag tror att många tänker sig det fysiska och mentala våldet. Vilket är korrekt. Personligen skulle jag vilja lägga till ännu en definition till förståelsen av våld mot kvinnor. Den hittar vi i arbetsmarknaden. Det är ekonomisk våld att kvinnor tjänare lägre än män. Att deras arbetsförhållanden ser ut som de gör. Att de har "dubbla" arbeten. Oavlönad arbete. Om den här typen av våld är det dock mer tyst om i samhället. Det är inte lika självklart att tänka på den här typen av våld mot kvinnor när man väl talar om våldet mot dem, för gör vi det, måste hela det produktionssystem vi har ifrågasättas, och det mina vänner, är för farligt.

  • Comments(0)//vladde.pensando.se/#post44

Demonstrationskrisen

SociologiPosted by Vladde 2007-01-27 14:36

Inga demonstranter? - Hyr in dem!

Måste bara skriva lite om det jag läste på DN idag. Min spontana reaktion var att skratta åt eländet, men när jag sedan reflekterade mer noga över innehållet i artikeln kunde jag inte motstå att ägna det en liten spalt på min blogg.

Tänk er själva, demonstrationer brukar vara ordnade av människor som har en politisk vilja att förändra saker och brukar följas upp av ett folkligt tåg som kräver olika förändringar (klart är att man sällan får igenom sin vilja endast genom en demonstration,men ändå) Engagerade männsikor som brinner för sina ideal sluter upp utan att de får betalt, de ställer upp bakom en demonstration endast som stöd för den kamp de anser rättvis.

Modernitetens kris? I dagens hyperindividualistiska samhälle där samhällsteoretiker splittrat upp oss i enskilda individer istället för att tillhöra ett kollektivt, är vi först och främst "individer" (och därför är den logiska fortsättningen av den här tanken att vi först och främst ska bry oss om oss själva och våra "sakfrågor") och sedan allt annat är det möjligt att en kritiskt sociologisk förklaring kring varför männsikor inte sluter upp bakom demonstrationer skulle vara väldigt produktivt. Tänk er själva, i dagens samhälle, vem har inte hört fraser som "Det gäller att hitta sig själv", "förverkliga vad DU vill", "DU är din egen lyckas smed", "DU ska unna dig saker" o.s.v. Sådana fraser sätter alltid individen i centrum framför kollektivet (vilket i vissa fall kan vara berättigad). Ju mer individualiserat ett samhälle är desto fler sådana här klyschiga fraser hittar man. De förvandlas till normer som samhällets individer försöker leva upp till. Kan en individ förverklga sig "själv" utan kollektivets hjälp? Är man inte i sociologisk mening alltid beroende av andra i sin förståelse av "sig själv"? Hur kan man veta att det man "själv" vill verkligen ligger i en själv och inte i hur man påverkats av andra människor? Hur vet man när man verkligen hittat sig "själv"? När andra talar om det för en? Eller när man "själv" får en "magkänsla" att så skett?

Tilbaka till DN:s artikel om att hyra in demonstranter. För 145 euro får man en demonstrant som arbetar i 6 timmar. Allt detta sker i Tyskland. En annons förklarar att om man hyr in just dem; så får man en "framgångsrik och trovärdig" demonstration.

I falskhetens tidevarv känns det som om inget längre är äkta. Allt ska vara fasad. Demonstrationer består inte längre av människor som med ideal sluter upp bakom de, utan av inhyrd personal, som ska se ut på ett viss sätt så att kamerorna och media kan rapportera om det. Vad har politiken drivits till? Är en "vanlig" demonstration med äkta människor inte längre attraktivt att rapportera om?

Tänker, är det typiskt dagens samhälle? Alla lösningar finns bara du kan betala för det! Finns det inga demonstranter? Det gör inget hyr in dem! Framtidens måtto! och dessutom i samklang med ekonomin, någon kommer tjäna pengar på att hyra ut personal, det får man ju inte glömma heller!

Om modernitetens kris (individualismens extrema form och utbreddning) fortsätter kan det bli tungt för arbetarrörelsen i många länder, vi kanske får en arbetarrörelse som saknar själ och som tvingas att hyra in personal när de kämpar för kollektivet...

  • Comments(1)//vladde.pensando.se/#post21