Vladde

Vladde

Rubriker i medieträsket

Medier/KommunikationPosted by Vladde 2009-01-01 09:06

Uppfattningen om vår omvärld är ytterst beroende av de massmediala representationer vi har till hands. Det är med hjälp av de vi formar oss en bild av "verkligheten". Rubrikssättningen som process är intressant i sig. Det används för att locka till sig läsare samtidigt som det används som en kort presentation om vad artikeln ska handla om. Genom att läsa rubriker inbjuds vi till olika tolkningar, ibland väldigt specifika. Rubriker kan sägas bygga upp förväntningar hos läsaren om vad en specifik artikel ska handla om. Med hjälp av metaforer och andra slags språkliga tekniker refererar rubriker till en social verklighet.

Med detta i bakhuvudet kan vi ställa oss följande fråga:

På vilket sätt spelar nyhetsmedia en avgörande roll i att förstärka stigmatisering och därmed konsekvenserna av detta som t.ex. social utanförskap, identifikation, rotlöshet och andra sociala fenomen?

Länstidningen är en lokal tidning i Söderälje. Södertälje är en kommun som omnämns ofta i riksmedier, då ofta i negativ mening. LT, som länstidningen kallas av människorna i Södertälje, borde till skillnad från rikstidningar ha bättre förutsättningar att bevaka Södertälje kommun på ett rättvisare sätt.

Många av de jag pratat med i stan, som kontinuerligt läser tidningen, har reagerat på tidningens alltmera negativa rapportering kring vissa specifika bostadsområden i staden. De som reagerat negativt på det pratar om reaktionär smygrasism och de som är positiva säger att tidningen sköter rakryggad sin roll i att förmedla den verklighet som faktiskt förekommer där.

Bostadsområderna det handlar om är de rikskända Hovsjö och Ronna, men även den mindre rikskända men desto mer familjär för södertäljeborna, Fornhöjden.

Som ett praktiskt exempel på Lts bevakning och rubrikssättning kan jag ta en inte alltför gammal notis som tidningen hade om mitt bostadsområde, Fornhöjden. "Brandterror i Fornhöjden"

För att komma tillbaka till det som var huvudfrågan, På vilket sätt nyhetsmedier spelar en avgörande roll i stigmatiseringen?- blir den här rubriken ytterst intressant.

Märk väl ordvalet, Brandterror. Jag har träffat människor i södertälje, som för länge sedan flyttat från fornhöjden som frågar med fasa hur det har varit möjligt att Fornhöjden blivit som det är idag!? Människor i Fornhöjden som inte vågar gå ut eller som blir rädda för en grupp ungdomar i området. Fundera väl på kopplingen som kan vara möjlig av "terror" beskrivning och psykologisk individuell rädsla eller fasa.

Om man tänker på de långvariga sociala konsekvenser som oansvarig rubrikssättning och rapportering kan resultera i kan man tänka sig många socialpsykologiska alternativ.

För det första skapar det ett område som blir stigmatiserad, nedsmutsad av detta. Det i sin tur kan resultera i att människor som blir beskrivna på det sättet antingen förkastar detta (varför inte genom misstro mot det omkringliggande samhället?) eller anammar rollen som tillskrivs dem. Båda alternativen är dåliga. De som förksastar detta och känner misstro mot det omkringliggande samhället kan med lätthet dras med i utanförskap, bitterhet och apati. De som anammar det kan med lätthet börja leva upp till den "gangster" bild som medierna vill ha. Båda alternativen är som sagt direkt dåliga.

För det andra skapar oansvarig rapportering en "vi" och "de" känsla. Vi beskriver "de" andra som håller på i sina förorter. Den här "vi" och "de" rapporteringen främjar främlignsfientlighet då dessa områden befolkas till mesta del av invandrare som jag eller av barn som har sina föräldrar med invandrarbakgrund.

För det tredje kan sådan här rapportering skapa social skam hos många invandrare. Många vill bort från området för att man skäms att bli tillskriven en identitet bara man nämner att man bor i dessa "enklaver", för att använda ett massmedialt ord.. Har hört flera invandrare säga att man vill bort från området däför att det har blivit "bara invandrare". Det här fenomenet är som ett psykologiskt dilemma där man förkastar sig själv i oändlighet. Man flyr från sig själv.

Det kan väl inte vara så mycket begärt att journalister informeras om den enorma sociala kraften de har i sin yrkesposition? Att allt det man skriver kan få sociala konsekvenser?

Ansvar är inte censur. Det kräver dock mer intelligens och allmänbildning, något som tyvärr, av rubriker och rapportering att döma, många journalister verkar sakna.

  • Comments(1)//vladde.pensando.se/#post119