Vladde

Vladde

Ronna, Rinkeby och Rosengård- same shit?

SociologiPosted by Vladde 2007-11-01 13:37

Invandrarområden. Ställen vi älskar att peka på. Brott, kriminalitet, droger, utanförskap, segregation, alkholism, arbetslöshet, mord, inbrott, ja..listan kan göras hur lång som helst.

Visst har ni hört talas om invandrar förorten? Visst känner ni igen den beskrivningen? Ronna, Rinkeby och Rosengård. Tre geografiskt åtskillda ställen, den ena i Södertälje, den andra i Stockholm och den tredje i Malmö. Ändå verkar det som att samma saker händer i de olika områdena. Berättelserna om förorten i dagspressen har en exotisk men också en dramatisk karaktär.

Antingen handlar det om hur spännande det är att "besöka" och vara i dessa områden, hur skönt det är att se torget, fruktförsäljarna, att höra musiken som kommer ut ur balkongerna, de gamla tanterna som sitter och samtalar vid en bänk eller så handlar det om olika former av kriminalitet, alltifrån bilinbrott, våldtäkter, hedersmord till gängen som härjar i bostadsområden. 25-30 ungdomar med keps som hänger vid livsen i förortens köpcentrum skrikandes "svennehora" till en oskyldig förbipassernade svensk flicka, är en klassiker.

Om man gör en sökning på mediedatabasen Presstext efter någon av dessa bostadsområden kommer ni förstå vad jag menar. Mängder av artiklar i olika dagstidningar. Om man snabbt bara tittar på rubrikerna som nyheterna har, slåss man av att det rör sig hela tiden om negativa saker som de jag nämnde inledningsviss, undantagen finns, men då är det i den anda som jag också beskrev ovan. Att lyfta fram det exotiska, nästan som om man gör en sklidring av en fin sommar semester i ett annat land någonstans.

Behövs förorten för att framhäva "svenskheten"?

I en liten analys jag gjorde kring rapporteringen om Ronna upploppet 2005 var det tydligt att det förhöll sig så. För att göra en lång historia kort, handlade, det som rubricerades av polisen som "våldsamt upplopp", om ett bråk mellan 20-30 invandrarkillar (hur DN nu visste att dessa ungdomar invandrat till Sverige?) och en ung svensk flicka. Bråket startade med att invandrarungdomarna skrek "hora" till henne, varpå flickan ignorerade de, men fick en sten kastad på sig i nacken. Flickan ringde sin pappa som kom för att resonera med killarna. Killarna visade ingen respekt och pappan ringde polisen. Polisen kom till platsen men situationen urartade och ungdomarna började slänga stenar på dem, polisen kallade på förstärkning. Efter det tumultet besköts polishuset i Södertälje av några ungdomar.

Hur kan denna korta berättelse säga något om svenskhet?

Om vi tänker oss att vi i Sverige försöker åtminstone ge sken av att det patriarkala systemet gradvis håller på att förändra sig till det bättre, är det ett bra sätt att framhäva invandrarnas kvinnosyn kontra just den ideala svenska kvinnosynen. Att invandrare kallar en svensk flicka för "hora" är då förkastligt, men behövlig för att framhäva att vi svenskar inte längre gör så. Det förstärker också den bilden som finns om att invandrarmannen ser på den svenska flickan som en hora. När pappan, också svensk, kom till platsen ville han resonera med ungdomarna. Observera ordet resonera, ett rationellt och klokt sätt att lösa problem, till och med mer "civiliserad". Han är svensk. Invandrarkillarna, de andra, däremot ville inte resonera, de bara skrek och slog omkring sig. De står för det oförnuftiga, irrationella beteendet. När så pappan och flickan kände sig hotad, ringde de polisen. Polisen finns för att skydda utsatta människor, sägs det. Polisen har våldsmonopol och de står över andra människor. När så polisen kom till undsättning av svenskarna hamnade de i en situation där de fick kalla på förstärkning! De blev också utsatta för det irrationella beteendet. Ungdomarna inte bara struntade i att respektera polisen, utan till och med besköt polishuset. En klar attack mot demokratin (som "house niggern", Mauricio Rojas benämnde situationen,då det skedde, i en debattartikel på DN)

Dessa berättelser behövs i viss mån för att identifiera svenskhet. Att ställa dessa berättelser i motsats till varandra, förstärker tron på att svenskar har en hygglyg kvinnosyn, resonerar, respekterar polisen och andra institutioner och försvarar demokratin. Invandrarna däremot har en taskig kvinnosyn, resonerar inte, har ingen respekt för polisen eller andra institutioner och till och med angriper polisen genom att skjuta på dem, och icke att förglömma, de umgås i flockar av 20-30 stycken och hänger på livsen (för att de inte har något att göra, för att de är lata eller helt enkelt för att de är arbetslösa)

  • Comments(7)//vladde.pensando.se/#post81