Vladde

Vladde

Sarkozy och kravallerna

SociologiPosted by Vladde 2007-11-29 15:55

Sarkozy lovar hårda tag mot de som skött mot poliserna. Samtidigt fortsätter hans nyliberala politik att väcka motstånd.

I Början av 90-talet skedde en rad reformer i Frankrike som banade väg för en mer renodlad nyliberal politik. Under den tid som gått sedan dess har det franska samhället tvingats se hur dess förorter förvandlats till mer våldsamma platser.

Nu är kravallerna igång igen, den här gången (enligt nyhetsmedia) på grund av att två invandrarungdomar dog i en krock med en polisbil. 2005 ägnade nyhetsmedia också stor uppmärksamhet åt protesterna runtom i Frankrike. Kvällstidningarna blev glada över de många våldsamma bilderna och de sköna rubriker detta gav upphov till men även dagstidningarna fick mycket att skriva om.

De flesta som skrev om det då och som skriver om det nu skulle behöva läsa den franske sociologen, Pierre Bourdieu. Han ägnade flera års studier åt att förklara de problem det franska samhället stod inför.

Till skillnad från de enkla och grova förklaringar som nyhetsmedia ofta ger den här typen av nyheter går Bourdieu in i djupet på de ekonomiska och politiska konflikterna som drabbade- och fortfarande- drabbar Frankrike.

Kravaller som oftast i nyhetsmedia förklaras utifrån etnicitet (då man skriver om att det är invandrare) eller individuella faktorer, säger inte så mycket om hur man ska förstå de franska kravallerna.

Nyliberaliseringen av landet har lett till många av de konflikter som idag gör sig gällande i Frankrike. Alltifrån strejker till kravaller. Under hela 90-talet genomfördes en rad reformer som banade väg för genomförandet av nyliberaliseringen. Den offentliga sektorn krympte. Kostanderna sänktes. Människor såg flera av sina sociala rättigheter kraftigt försämras eller rent ut av försvinna.

I sin analys av det franska samhället använder sig Bourdieu av en metafor som jag finner väldigt intressant för att förstå de sociala konflikterna i Frankrike. Bourdieu säger att det råder en konflikt inom statsapparaten mellan statens "vänstra hand" och statens "högra hand". Statens "vänstra hand" har som uppgift att skydda och stå för de sociala rättigheterna som existerar. Människorna som arbetar där består av "socialarbetare"; socialassistenter, speciallärare, grundskole- och gymnasielärare etc. De områden dessa människor arbetar under tillhör de så kallade penningslukande departementen. Alltså områden som kräver höga kostnader. De som motsätter sig detta är statens "högra hand". Det är tjänstemännen inom finansdepartementet, de privat- och statsägda bankerna och statsrådskontoren.

Under hela 90-talet och även idag har statens "högra hand" vunnit alltmer terräng på bekostand av nedmonteringen av den offentliga sektorn. Kortsiktig och trångsynt ekonomism utan den minsta hänsyn till de kortsiktiga och långsiktiga verkliga resultaten. Resultaten har inte låtit vänta på sig; Materiell nöd, brottslighet och kriminalitet.

Protesterna och kravallerna i Frankrike ska därför ses i ljuset av detta. Statens tillbakadragande från en mängd olika sektorer har gjort att den sociala och ekonomiska ojämlikheten har växt. Utanförskapen likaså. Kravallerna och protesterna är resultatet av den förda nyliberala politiken.

  • Comments(3)//vladde.pensando.se/#post88