Vladde

Vladde

Kunskapsproduktion och reproduktion

SociologiPosted by Vladde 2008-02-20 14:10

Sverige har under flera decennier haft ett uttalat mål om att öka och bredda mångfalden till de svenska universiteten. Idag kunde man läsa om att det forfarande finns en snedrekrytering. Hittills har det varit så, även i de flesta andra länder i världen, att de människor som läser vidare på universitetet mestadels kommer från den välbärgade delen av samhället. De har alltså en specifik klassbakgrund, för att tala i sociologiska termer.

Klassbakgrunden är detsamma som bl.a. en människas upplevda socioekonomiska livserfarenheter. Att tillhöra en viss klass eller grupp av människor ger en flera olika referensramar och erfarenheter som i mån och mycket kommer att likna det som andra människor- i samma klassposition- kommer att ha. Man delar så att säga många livserfarenheter. Dessa erfarenheter är inte för alltid bestämda och statiska men de spelar en avgörande roll för hur vi människor kommer att tolka vår omvärld. Den här klassbakgrunden är vad en modern sociolog som Bourdieu förmodligen skulle benämna som en människas habitus. En människas habitus präglar en för resten av livet.

Snedrekryteringen till universiteten är problematiska om man har detta i åtanke. Samhälls- och politiskt finns det ett direkt samband mellan kunskap, verklighetsproduktion och makt. Snedrekryteringen till universiteten har tidigare i historien resulterat i att t.ex. den manliga ”verklighetsproduktionen” varit dominerande. Det har resulterat i att forskning främst har handlat om det som män som grupp varit intresserade av att forska. Sålunda har männen kunnat forska om saker som berört de som grupp och som på samma gång kunnat legitimera dominansförhållanden.

Detta är dock inte något som enbart resulterat i att kvinnor missgynnats då ”verkligheten” formats utifrån en manlig norm. Snedrekryteringen till universiteten har också resulterat i att människor från en viss klass oftast är de som fortsätter att bedriva universitetsstudier (i form av forskning) och därmed också skapar ”verkligheten” utifrån sina livserfarenheter och referensramar, som skiljer sig markant från resten av befolkningen.

Inom de samhällsvetenskapliga ämnena är det därför ett stort problem med den sneda rekryteringen till universiteten. Universiteten forskar, skapar kunskap och verklighet, skapar plattformer varifrån politiska och andra sociala beslut tas. Universiteten har legitimitet och auktoritet. Forskare kan många gånger skapa en ”verklighet” utifrån en bestämd klassposition och ändå kalla sin forskning för ”objektiv kunskap” (för vidare läsning om ”objektivitet” inom forskning se Alejandros mycket intressanta inlägg i praxis).

Det är därför av största vikt att försöka komma åt den sociala snedrekryteringen som fortfarande sker i Sverige. Så länge snedrekryteringen fortsätter ända upp till forskarnivå kommer det förbli så att vi får en grupp människors verklighetsbild för oss presenterade som ”objektiv verklighet”. Denna "objektiva verklighet" hjälper dessutom inte sällan till att befästa redan existernade dominansförhållanden, inte minst i den "verklighet" som skapas inom de ekonomiska teorierna.

  • Comments(5)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Vladde 2008-02-29 14:00

Alejandro- Jag tror att många lever i tron, i dessa institutioner, att de är bland det mest revolutionära som finns inom akademin. Vad som avgör eller rättfärdigar den här känslan kan man ju verkligen tycka är kulturellt och kontextbundet. Man känner sig säkert revolutionär när man försvarar välfärdsstaten i en forskningsvärld där alltmer tyngd läggs på postmodernistiska strömningar eller nyliberala samhällsvisioner. Deras "dubbla ansikten" kan förmodligen förklaras som mycket annat i samhället. Utifrån en individuell position, som människa, kan du uttala dig om mycket, om vad som är rätt och fel etc.. så fort du är med eller ingår i en organisation blir du på samma gång "tvungen" att försvara det i någon mening. Det är väl det som händer med dessa lärare. Som lärare och under lektionstid problematiserar de makt och hur den reproduceras genom att vissa traditioner eller kunskap trängs undan till förmån för annan, och sedan sitter de själva i möten där de bestämmer vilken kurslitteratur vi ska ha..

Posted by Alejandro 2008-02-24 17:54

Håller helt med om vad du säger, Vladde. Och kommentarerna du fått var verkligen tydliga när det gäller den sociala snedrkryteringens konsekvenser i praktiken, nämligen censur. Det intressanta med den samhällsvetenskapliga undervisningen är att lärarna i teori håller med om att kunskapsproduktion är en fråga om makt, men i praktiken är de själva en del av den censurerande mekanismen inom akademin. När de konfronteras i de "demokratiska" institutionerna där de riktiga besluten fattas, så är de inte längre sociologer/samhällsvetare. Det är som att sociologi för dem bara är en dräkt de tar på sig under undervisningstillfället, men i det "riktiga" livet agerar de maktens marionetter. Då kan de inte erkänna att deras institution faktiskt präglas av en snedrekrytering av lärare och att detta har konsekvenser för val av undervisningslitteratur. För varje lärare gäller att samhället är fullt av problem, att universitetsvärlden också är en del av samhället och därmed också präglas av dessa problem, men att deras egen institution förvånansvärt inte är en del av samhället!!!! Och jävlar om man uttrycker sig med ord som "censur" som i deras öron är för starka, för då blir det ett jävla liv.

Posted by Vladde 2008-02-22 20:55

Ilse-Marie - Visst är det som du säger. Att naturalisera vissa ideologisk färgade angreppssätt är ideologi i praktiken. Hegemoni i arbete. Genom att beskriva sin "verklighet" som "objektiv" och "naturlig" bibehåller man dominansen just över verklighetsproduktionen. Därför krävs det en brytning av snedrekryteringen till just de ställen som producerar vetenskap och "objektiva studier". Det är i sig mycket svårt då många institutioner tenderar att reproducera (sin personals idéer) snarare än producera ny kunskap. Det måste ske ett paradigmskifte för att andra ska få komma in.

Pastey- Håller med dig helt. Jag har två systrar som läst ekonomi och det var kul då jag bläddrade i en av deras böcker. Det stod ingenting om Marx eller hans ekonomiska analyser av det kapitalistiska samhället. Det fanns EN "klass definition" som innehöll 12 olika nivåer. Alla ämnen domineras ju alltid av något paradigm men precis som du säger är det ju så i de flesta samhällsvetenskapliga ämnen att man ändå får läsa om andra inriktningar och angreppssätt. Vill man kan man även skriva uppsatser utifrån de andra inriktningarna och inte från dominerande paradigm (man får ett helvete med att försvara de! men ändå!).

Posted by Pastey 2008-02-21 16:27

Ja det är lustigt. Inom ämnet nationalekonomi råder det total konsensus om hur ämnet ska presenteras och vad man kritisera osv. En liberal filt ligger över hela ämnet där det gäller att påvisa att statliga ingrepp är fel och fria marknader rätt. Jag läste 5p nationalekonomi och 5p internationell ekonomi, det var i princip samma kurs. Ingen av lärarna var kritiska till det egna ämnet, vilket man är inom alla andra samhälls och humanistiska ämnen. Frågar man t ex hur det monetära systemet såg ut i Sovjet, vilket jag tycker är en berättigad fråga då man fick veta allt om hur "vårt" monetära system ser ut, så hade läraren inget svar utan drog uppgivet på axlarna och konstaterade att det inte stod något om det i litteraturen? Jag var på en föreläsning på ABF där man diskuterade Marx värdeteori, enligt föreläsarna har man inte kunnat motbevisa Marx värdeteori. Inte ett knyst nämndes om denna teori under mina universitetskurser i ekonomi?! Marx var överhuvudtaget inget man diskuterade. Självklart kan tyckas med tanke på den liberala hegemonin som råder inom ämnet, men jag finner det ändå anmärkningsvärt.

Posted by ilse-marie 2008-02-20 17:29

Precis så är det! Just därför ser vi hur till exempel ekonomerna som med sina "verkligheter" styr våra åsikter och vårt tänkande. Man kan lätt få intrycket av att det bara finns ett förhållningssätt - de få som representerar en annan åsikt eller verklighet försvinner i bruset. Tyvärr verkar klasskillnaderna bara öka istället för tvärtom. Just nu ser det mörkt ut - men vi får väl hoppas på att det är en tillfällig svacka.